Femton timmars tidsskillnad, vad ska man göra av den? Jag har sovit fyra timmar på 48 timmar och min hjärna har kommit in i något slags maniskt övertrötthetstillstånd. Jag kan inte sova och jag orkar inte vara vaken. Jag bara sitter här vid mitt skrivbord och väntar på, jag vet inte riktigt vad, att jag helt stilla ska glida av stolen och somna i en liten hög på golvet kanske. Det vore skönt.
Eller så väntar jag på att det maniska ska ta överhanden och att jag ska ta mig igenom artikeln jag ska språkgranska på två timmar för att sedan avsluta förmiddagspasset med att skriva klart något som borde bli klart idag. Det vore effektivt. Möjligtvis skulle det inte bli särskilt bra. Antagligen skulle det bli riktigt dåligt.
Nej, jag måste sova en stund. Jag har bokat läkartider och klipptider åt mina barn i eftermiddag och jag får inte somna bakom ratten. Varför jag valde just de tiderna begriper jag inte, kanske hade jag dåligt samvete över att jag skulle vara borta en hel vecka och bestämde mig för att kompensera det med att vara hypereffektiv när jag kom hem. Jag kan mycket väl tänka mig att jag tänkte så. Det låter bekant.
Alicia – och Jeff, mest Jeff – konstaterade att hela förra veckan har de kommit i tid till skolan och inte jäktat alls. De har varit klara halv Ã¥tta varje morgon, vet inte riktigt vad de ska göra av all tid de har innan de behöver gÃ¥ iväg, pÃ¥stod de.
Vanligtvis, när det är jag som står för morgonservicen, kastar vi oss ut genom dörren fyra minuter i åtta och hinner precis.
Jag vet inte vad det beror på. Jag vet inte varför jag talade om det heller. Nu ska jag sova.
Jamen varför är det så?? Herregud jag tycker jag rusar omkring som en liten iller hela morgonen för att hinna med allt. Det kanske är det som är problemet, jag kanske behöver chilla lite, som mina syskonbarn skulle säga. Så får det bli.
Mina barn fick ju rätt ofta och tidigt klara sig själva om morgnarna när jag satt på tidiga morgontåg eller rent av sov borta. Jag frågade lärare ibland, hur de tyckte det fungerade när barnen var enamma, om de märkte någon skillnad.
-Ja, de är alltid i tid när de är ensamma!
Fick jag veta.