Jag har märkt att en hel del personer hittar till min blogg efter att ha sökt pÃ¥ diverse trädgÃ¥rdsrelaterade sökord. GrusgÃ¥ng. Stenkant rabatt. Vattentunna. Pelargonliknande blomma. Fin rabatt (tänk ändÃ¥, man googlar pÃ¥ “fin rabatt” och hamnar i min rabatt.). SÃ¥na saker.
Hur som helst, när man gör den där sökningen så hamnar man ofta här, och så kan vi ju inte ha det. Så där ser det ju inte ut längre, nu är det fullt i rabatten och det blommar överallt och jag blir lite lycklig varje gång jag går förbi och tittar vad som hänt sen förra gången jag gick förbi. Så här:
På verandan är det också blommigt. Ett blomkluster. De står så där därför att just där är det flest antal soltimmar om dagen och de flesta av mina blommor vill gärna ha mycket sol.Och så är de kompisar och har kul ihop och vem är jag att dela på ett gäng goda vänner.
Och så sorgebarnet då: gräsmattan på framsidan i kombination med en ledsam version av en rabatt bestående av ogräs och grannens överspillande växter. Vi ska ersätta gräset med något annat, något som inte behöver konstbevattning, och vi ska ha fantastiska blomrabatter och rock gardens och så ska vi knyta fast en häst vid vårt nya rustika staket, men vi har inte riktigt tagit oss för att komma igång med det projektet. Så här ser framsidan ut:
Och så det där förbannade trädet! Med grannens välsignelse har vi beskurit den rejält men den ju står fortfarande där, som ett dystert gammalt ök och sprider skugga över nästan hela framsidan av huset. Detta träd måste bort! Jag tänker att vi kanske kan fråga vår snälle granne om vi kan få hugga ner det och ersätta det med en fin Manzanita eller något annat träd av mer behändig storlek. Men det blir ju dyrt och just nu går alla våra pengar till hockeyträning, ridlektioner och biljetter till Sverige, så jag vet inte riktigt hur vi ska ha råd med det.
Så är läget just nu. Ljuvliga blommor att njuta av. Ett as till träd att hugga ner. Ett slags jämvikt ändå.
Leave a Reply