Ingegerd Landström

Det tog ett och ett halvt år, men nu, helt plötsligt, lyssnar jag bara på Mauro Scocco. När ungarna somnat och jag slagit mig ner framför datorn kör jag igång CD:n som jag köpte i Sverige för två somrar sedan och inte gillade alls, och sedan sitter jag och skriver lite och sjunger lite och trivs så bra i hans sällskap. Jag tror man måste vara i en viss sinnesstämning för att uppskatta honom. Lyssnade på Ratata när jag var en vilsen och melankolisk tonåring på 80-talet, nu är jag en vilsen och melankolisk 40-åring och lyssnar på Mauro Scocco. Inte konstigt alls.