Jag har begravt mig i jordbävningslitteratur idag. Intressant, nyttigt, men när jag läste den här meningen som jag hittade i ett framtidsscenario över en jordbävning med en styrka på M7.8 konstruerat av United States Geological Survey och en drös andra institut och forskare, kom jag av mig.
“In some areas, the ground will shift violently back and forth, moving nearly 2 meters (6 feet) in each second- shoving houses off foundations, sending unsecured furniture and objects flying.”
Jag satt en lÃ¥ng stund och funderade pÃ¥ vad det skulle innebära. Att tillsammans med hus och möbler och allt annat runtomkring kastas tvÃ¥ meter fram och tillbaka i upp till 100 sekunder (stod i ett annat stycke), hur skulle det kännas? När en jordbävning inträffar ska man kasta sig under närmaste bord, men hur ska man kunna hÃ¥lla sig fast där och finns det nÃ¥got bord som inte skulle flyga all världens väg av sÃ¥dana krafter? Jag tänkte pÃ¥ smÃ¥ barnkroppar och hur de skulle flyga omkring som pingpongbollar. Hur de, om skalvet inträffade mitt i natten, omedelbart skulle kastas ur sina sängar och vakna till fullständig kaos och katastrof, kanske famla efter nÃ¥got att hÃ¥lla sig fast i men det skulle ju inte finns nÃ¥gon chans för dem att fÃ¥ ta tag pÃ¥ nÃ¥got. Hur skulle vi kunna ta oss till dem och de till oss, vi skulle ju bara kastas fram och tillbaka, slÃ¥ huvuden i väggar och fönster, bryta armar och ben? Jag sÃ¥g mig själv i bilen, pÃ¥ motorvägen i 100 km i timmen, bilar överallt och sÃ¥ “Wham!” Vad skulle hända med min och alla andras bilar och lastbilar och motorcyklar? Hur parerar man det?
Tänk på det, föreställ er: Två meter, fram och tillbaka, i nästan två minuter. Hur överlever man det?
Leave a Reply