Igår natt dog råttan som bosatt sig på vår veranda och i vår grill. Vi gillrade en gammaldags råttfälla med ost igår kväll och på morgonen låg råttan, inte i råttfällan men på sidan om, död som en sten. Osten var uppäten så den fick förhoppningsvis en sista måltid bestående av svensk prästost.
Det känns lite lugnare, det måste jag erkänna för den har nästan sprungit slalom mellan våra fötter emellanåt, men det känns inte bra. Jag känner mig inte riktig lika usel som människan som i en insändare i förra veckans lokaltidning föreslog att bästa sättet att få bort kråkor som man tycker stör är att sockra små marshmallows med råttgift och lägga ut de på taken, men nästan.
Jag menar så här: Vi bor vid en canyon, vi har flyttat hit för att vi vill bo nära naturen. Men inte alltför nära tydligen och bara på våra villkor. Om det är någon del av naturen vi inte gillar så tar vi död på den. Med en råttfälla dessutom, herregud, detta medeltida tortyrinstrument, varför har det inte utvecklats något humanare sätt att bli kvitt råttor? Kunde man inte sprida något slags, inte gift förstås, men något som råttor inte gillar och så dryper de bara av. Till grannen eller någon annanstans där maten är godare.
Idag kom förresten veckans upplaga av lokaltidningen ut, och my god, vilket ursinne som slÃ¥r emot mig när jag öppnar insändardelen. Det var tur för den krÃ¥khataren att han inte satte ut sitt namn, det hade inte gÃ¥tt att bo kvar att döma av alla som skrivit in och upplyst honom om hur fullständigt knäpp i huvudet han är. Jag prenumererar pÃ¥ lokaltidningen bara för de där insändarnas skull, jag tycker de ger en god inblick i psyket hos lokalbefolkningen. Inte alltid sÃ¥ upplyftande läsning, det är mycket klagomÃ¥l pÃ¥ skateboardÃ¥kande tonÃ¥ringar och tonÃ¥riga bildrullar och andra saker som tonÃ¥ringar gör och allt som oftast undrar man vem dessa människor är som skriver insändare om “den unge mannen i den vita Audin som inte stannade för stopplikt pÃ¥ den gatan kl 7:49 p.m. och kunde ha kört bÃ¥de människor och djur om det velat sig illa.”
Just nu handlar det mest om kråkor. Och så 4th of July förstås, men när det handlar om det senare är vi alla vänner och går i samma parad. Förutom att tydligen ligger den en gammal konflikt och pyr angående ovanan att kvällen före paraden ställa ut sina hopfällbara stolar längs med Sunset för att försäkra sig om bra platser dagen därpå.
Det kommer säkert nån insändare om det nästa vecka.
Jeff frågade om han skulle ladda råttfällorna på nytt. Nej, sa jag, låt det vara. vi kanske bara lockar hit dem med osten. De kanske springer vidare istället.
Leave a Reply