Första turneringen avklarad och den gick bra. Vi förlorade lite, vann lite, alla spelade, alla hade roligt. Under antika ljuskronor mind you; ishallen i Pasadena var tidigare en balsal (ballroom) och ja, den ser ju lite speciell ut. Sliten och liksom stilfull på samma gång.Mer sliten än stilfull, men så är vi bortskämda med vårt snygga Toyota Center också.
Föräldrarna, de vi har stött på, är trevliga. En galning skrek sig hes redan i första perioden av första matchen, men han tillhörde inte vårt lag, tack käre gud för det, han skulle ha drivit mig till vansinne. Men jag tycker synd om hans barn och hela det laget, det gör jag.
Coach Tomás är inte att leka med har vi förstått. Kommer sent (uppvärmningen får någon annan ta hand om), går omedelbart efter eftersnacket i omklädningsrummet. Gillar inte föräldrar. Föräldrar är förbjudna i omklädningsrummet, när den sista skridskon är knuten körs alla ut, vilket inte nödvändigtvis är en dum idé. Har inte tålamod med mindre barn. Va? Verkar inte det lite, ja, konstigt, med tanke på att han är tränare för just precis den sorterns barn? Men det kanske bara är ett rykte. Jeff hade hört det någonstans, oklart var. Vi får väl se.
Jag har enväldigt bestämt att varje gång vi åker iväg till en annan stad för någon hockeyrelaterad aktivitet ska vi hitta något roligt att göra där. För att vidga våra vyer bortanför hockeyrinken, menar jag. Och för att Alicia ska få bestämma något av resan. Den här gången fuskade vi. Vi har kära gamla vänner i Pasadena, så vi iväg på match på morgonen, sedan hängde vi hemma hos dem hela dagen, iväg på match på eftermiddagen och så tillbaka för sen middag med poolhäng. Vi såg inte så mycket av Pasadena, men det var väldigt trivsamt.
Leave a Reply