Det är mycket nu. Hösten har börjat och jag hinner inte med. Jag känner mig som den där som inte hann med bussen och som springer och springer och tappar halsduken och fumlar med väskan och vinkar Ã¥t chauffören och ropar “Hallååå, stanna, snälla vänta pÃ¥ mig, jag skulle ju med här.” Bara det att det inte är en buss jag springer efter, det är livet självt.
Det är födelsedagar och kalas och nya träningstider och hockeyträning jämt och nya aktiviteter och jobbsök och valp och skola och ett pestigt elände med en av lärarna. Det är nya rutiner för Alicia, för hon har börjat middle school och det är en molande sorg över just detta faktum, att hon är på en annan skola, någon annanstans, och att hon börjar high school om tre år. Jag hämtar pojkarna på den gamla vanliga skolgården och jag vill att hon ska komma och möta mig som hon brukade göra och med andan i halsen fråga om hon kan ha en playdate eller om hon kan stanna kvar på skolan en stund och mamma ta min ryggsäck jag vet inte var min lunchväska är och nu åker jag till Emily kommer du och hämtar mig sent, får jag äta middag där och nej jag har ingen hemläxa eller jag menar jag har redan gjort den, så får jag stanna länge, mamma snälla. Och sen är hon borta och det är helt i sin ordning men nu är hon inte längre där och jag saknar henne så mycket att jag får ont i magen när jag går in på skolgården.
Hur som helst, den här helgen är en Hämta-andan helg. Barnen och Jeff badar och jag, jag gör just ingenting. Sitter pÃ¥ en solstol och tittar pÃ¥ folk. Läser tidningar. Funderar lite över morgondagens födelsedagskalas. Skriver. Saknar i stort sett bara gott kaffe. Har inga större förhoppningar om “Soak City Food Hut.”
Ja, värre lär det bli och jag är inte sÃ¥ bra pÃ¥ att hantera det där. Men vi textar mycket till varandra helt plötsligt, när skolan slutat och hon väntar pÃ¥ skjuts Ã¥ker telefonen fram…DET är förvÃ¥nansvärt roligt.
Och det blir bara värre det där. Först en annan skola och sen olika skolor och sen…
Kom på mig själv häromdagen med det förfärliga att inte ha något särskilt att säga när både jag och ena dottern var inloggade på facebook, vi sa hej i chatten och sen sa vi hej hej. Och vi har inte alls någon dålig kontakt, inte alls.