Jag ska äntligen göra klar min ansökan om amerikanskt medborgarskap. Våra finländska vänner skickade in sina häromveckan och om jag inte gör det före nyår så får vi inte bli insvurna samtidigt och det vill vi gärna bli. Dessutom ska vi ha ett gemensamt medborgarskapskalas för att fira att vi fått ett nytt, om än lite skamfilat och slitet, land och nya, fina blåa pass.
TvÃ¥ frÃ¥gor är jobbiga att svara pÃ¥: a.) ”Om lagen sÃ¥ kräver, är du beredd att bära vapen för USA:s räkning?” och b.) “Vill du lagligt ändra ditt namn?”
PÃ¥ “a” svarar jag “ja” trots att det inte är sant. Det känns inte alldeles bra, men om jag inte gör det slängs min ansökan i USCIS dokumentförstörare och det skulle verkligen inte kännas bra.
PÃ¥ “b” svarar jag, ja herregud, vad ska jag svara pÃ¥ “b?” Jag kan alltsÃ¥ ändra mitt namn frÃ¥n Ingegerd till Ingrid om jag vill. Inga konstigheter alls, bara fylla i ett par rutor extra och sÃ¥ är det gjort. Livet blir lite enklare.
Å ena sidan. Å andra sidan så är det en förfärligt stor sak att byta namn, vilket ju är lite lustigt med tanke på att jag aldrig tyckt om det.
Men ogillat eller inte så är det mitt namn. Och krångligt blir det ändå: jag kommer fortfarande att heta Ingegerd i Sverige och bland alla svenskar jag känner här.
Eller ska jag pensionera Ingegerd för gott, ändra mitt namn till Ingrid helt enkelt, heta det i alla sammanhang?
Så enkelt det vore, men så fel ändå. Tror jag. Jag vet verkligen inte.
Maken ändrade sitt namn när vi köpte hus i USA, med hjälp av en advokat. Eller, han ändrade följden på sina förnamn, så han heter sitt andra namn istället. I Sverige är det ju enkelt, man bara stryker under det namn som är tilltalsnamn.
Det är något vi lärt oss utomlands, för överallt förutsätts att man tilltalas med sitt förstanamn. Så våra kids kallas sitt förstanamn, inte andranamnet som kan vara vanligt i Sverige.
Och just det, han ändrade namnet efter att vi fått GC.
Kanske det är krÃ¥ngligare än jag trott. Jeff säger ocksÃ¥ att det blir struligt, bättre att se till att ha medborgarskapet i hamn först. Det ser sÃ¥ enkelt ut pÃ¥ ansökan bara…Men nu har jag bestämt mig för att det blir inget namnbyte, inte den här gÃ¥ngen i alla fall.
PS. En av dina kommentarer hade hamnat i mitt spamfilter, märkligt!
Alltså nu är det möjligt att jag har fel/det inte gäller för dig, men jag våndades över samma fråga (b). (Ja (a) också men jag gjorde som du.) Vad beträffar (b) så ville jag stryka mitt förstanamn som inte är mitt tilltalsnamn, enligt rätt vanlig svensk modell. Men här i USA blir ju förstanamnet alltid tilltalsnamn så jag tänkte underlätta så jag kunde heta samma sak (Charlotta) i båda mina hemländer. Så jag kryssade i rutan. Men när jag kom till intervjun sa han att så funkar det inte i Kalifornien, så lätt är det inte. Det krävs mer byråkrati (och här är det möjligt att han sa i Santa Clara County, men det tror jag inte, det måste ha varit på stats-nivå). Så, nu har jag ett amerikanskt pass utställt på Karin K.