Men min bror, han förstår ironi han, så i morse sa han åt mig att hämta traktorn och köra sten.
Och det gjorde jag ett bra tag. Jag kan köra traktor, det har jag gjort en del i mina dagar. Inte en hel del, men en del, så själva körandet var inga problem alls. Litet svårt med kopplingen bara, den sitter så högt så ibland blev det litet ryckigt just när jag skulle komma igång. Det gjorde att mina barn inte ville åka med mig eftersom de slog sig i huvudet på någon järnbalk varje gång jag släppte upp just kopplingen. Men det var bara bra, för det är trots allt ganska bökigt med tre ungar i en traktorhytt.
Skopan däremot, den hade ett eget liv och en egen vilja som inte var min. Jag har inte tränat så mycket på just den biten och det är förbannat svårt att manövrera en traktorskopa kan jag meddela. Om man till exempel kör skopan för snabbt och hårt ner i marken så lyfter sig hela traktorn på ett väldigt obehagligt sätt. Man tror rentav att traktorn ska välta, fast den är så stor och stadig. Och om man råkar tippa skopan åt fel håll så rasar all den sten man just lastat i skopan ut på gräsmattan och man måste börja om från början.
Min bror hade gjort på en kvart vad som tog mig en dryg timme. Men han sa inte ett ord om det, han bara nickade godkännande när jag äntligen var färdig och sedan beordrade han mig ner i potatiskällaren för att gräva tunnlar.
Leave a Reply