Ända sedan vi flyttade till Los Angeles har vi varit en stolt enbilsfamilj. Eller stolt och stolt, det är inte så mycket att skryta om, vi har inte precis ansträngt oss halvt fördärvade för att få vardagen att gå ihop med den där enda bilen: UCLA Campus låg ett kvarter från vår lägenhet, jag jobbade antingen hemma vid skrivbordet eller på tio minuters gångavstånd hemifrån, och farmor hämtade barnen från skolan fyra dagar av fem. Bilen stod i garaget och samlade damm mest hela dagarna, förutom på morgnarna när vi drog iväg på den vanliga skolrundan.
I alla fall.
Nu har vi flyttat ut på landet och nu har vi börjat utforska Los Angeles kollektivtrafik. Hittills är det Jeff som åkt kollektivt, men idag var det Alicia och jag som tog bussen in till Westwood.
“Kan man Ã¥ka buss i L.A.?” frÃ¥gar sig nÃ¥gon dÃ¥, och det kan jag meddela att det kan man; vÃ¥r första resa gick alldeles utmärkt. Bussen kom nästan i tid, den var inte alls knökfull, och det meddelades tydligt, bÃ¥de skriftligen och muntligen, vilken hÃ¥llplats vi närmade oss samt vilken hÃ¥llplats som kom efter det. Hela resan roade vi oss dessutom med en liten tv-skärm pÃ¥ vilken man kunde läsa roliga historier och svara pÃ¥ gÃ¥tor.
Det enda som man kanske skulle kunna klaga på var att man inte kunde få någon växel, så istället för 2.50 betalade jag 5 dollar, men det var väl inte så mycket att bråka om.
Bussförbindelsen Pacific Palisades – Westwood kan alltsÃ¥ rekommenderas varmt som en lämplig Ã¥ktur för kollektivtrafiknybörjare i L.A.. Större utmaningar väntar runt hörnet.
Ha ha, lÃ¥ter som när jag tog bussen i Puerto Rico och folk chockat frÃ¥gade “kan man göra det??”. Dock inte lika high-tech och tidtabellshÃ¥llningen var lite si sÃ¥ där, men samma sak när det gällde att inte fÃ¥ växel (och man mÃ¥ste betala med mynt!!)…