Det är kallt som FAN här. Jag har inte kollat termometern, men det blåser isande vindar och jag har hittills investerat i två jackor, en vindtät och en tjock. Ibland har jag båda på mig samtidigt. Båda pojkarna är brakförkylda, två-åringen har haft falsk krupp för första gången i sitt liv och han och jag åkte ambulans till akuten mitt i natten. Under detta äventyr träffade vi ambulanspersonal, en barnläkare, och några sjuksyrror som alla var precis så där fantastiskt snälla och hjälpsamma och lugna som man är i akut behov av att människor är, när man själv är stressad och ens barn är sjukt och inte kan andas och man inte riktigt vet vad som händer.
Barnen cyklar och leker med kusinerna. Min man renoverar sommarstugan. Jag traskar omkring på gården, tjafsar med min mamma, leker med mina barn, längtar efter värme och efter att kunna skriva igen. Jag kan inte skriva här, allt det jag vill skriva om är för nära, för krångligt, eller kanske bara för välbekant, inte vet jag, men det stör mig väldigt mycket. Jag träffar kära gamla vänner. Läser ett kapitel i en bok då och då, nyss har jag läst ut Svinalängorna. I morgon ska jag måla stenar med mina barn och kanske, kanske få tid att sy gardiner. Kanske E kommer och hälsar på. I morgon kanske jag kan skriva igen.
Det är inte alls en dum idé!
Skriv om Los Angeles?