Det var ju det här med hundar då. Jag har alltid betraktat mig själv som en hundmänniska. Jag tycker om hundar, jag är uppvuxen med hund och ungarna och jag har redan kommit överens om att vi ska skaffa en hund eller två så småningom, trots att deras lata pappa bara vill ha akvariefiskar.
Men numera, när jag hälsar pÃ¥ hos folk som har hund sÃ¥ drabbas jag av den sorgliga insikten att jag kanske inte är en hundmänniska längre, istället har jag förvandlats till min mamma. Min mamma tyckte aldrig om att vi hade hund, hon tyckte mest att han var smutsig och besvärlig och ställde till en massa jobb för henne. Vilket man ju kan förstÃ¥ sÃ¥ här i efterhand, eftersom det var hon som för det mesta städade…
I alla fall, jag som förr i tiden var en stolt hundälskare och inte brydde mig om smuts och hår och slem, har numera anamammat min kära mors mindre positiva perspektiv. Nu, när vi hälsar på hemma hos Buster och Rocky, så konstaterar jag snabbt att det är hår överallt i huset, på stolsdynorna och i sofforna, och inom tre minuter är det hår överallt på mig. Vattnet i poolen där hundarna älskar att bada är täckt av ett tunt lager hundhår och jag bestämmer mig raskt för att avstå från att kliva i. Blöta hundar luktar illa och ruskar av sig vatten överallt, helst i närheten av någon människa. Dessutom är de inte bara blöta, de är jordiga också, eftersom de rullat sig i det bortre hörnet av trädgården där det ligger en stor jordhög. Bollarna som de envisas med att man ska kasta i all evighet är söndertuggade och slemmiga och jag vill helst inte ta i dem. Mest av allt önskar jag att de ska stängas in bakom ett staket någonstans och sluta tackla omkull min två-åring hela tiden.
Men kanske, kanske är inte allt hopp ute ändå. Litet senare på eftermiddagen kom det en tredje hund och hälsade på. En mindre bullrig, mer försynt hund som hette Misty. Den var lagom stor för två-åringen att krama, vilket han också gjorde, ofta och omsorgsfullt, och Misty stod tålmodigt och lät sig både kramas och klappas och matas med gurkbitar. Den var inte blöt, inte ett dugg slemmig eller jordig, och den tacklade inte omkull små barn. Dessutom, när Rocky och Buster torkat i solen och inte längre orkade leka apport, och när Buster kom och la sig med huvudet i mitt knä, så blev de riktigt trivsamma de också.
Så kanske jag fortfarande är litet hundmänniska ändå, jag kanske bara behöver bara öva litet. Fia, kan man få komma och praktisera litet hemma hos dig?
Det är bara att dyka upp! Hundarna stÃ¥r klara att pussa pÃ¥ er! Alla utom en av mina smÃ¥ chihuahuas gillar barn (hon gÃ¥r undan och studerar)…hihi
Hahaha, Fia, babywipes, jag tror vi skulle ha jätteroligt om vi kom på besök hos dig och efteråt skulle vi genast börja fundera på vilken hundras vi vill ha.
Ing, du är hjärtligt välkommen närhelst du vill komma och praktisera, ta med barnen ocksÃ¥.Jag har ju sex stycken hundar. Ingen som dregglar ryyys och de fÃ¥r bad en ggr varannan vecka sÃ¥ de doftar för det mesta gott.NÃ¥gra selmmiga bollar har vi inte. Vi har den reglen att hundarna fÃ¥r läman sina lekaker inomhus, sÃ¥ deras leksaker är rena, ofta tygleksaker eller repleksaker. Visst kan de bli fuktiga dÃ¥ de lekt med dem, MEN de Ã¥ker utan pardon in i tvättmaskinen varje söndagkväll. Samma sak med alla hundsängkläder.Det som mÃ¥nga säger – med förvÃ¥ning – dÃ¥ de kommer in i vÃ¥rt hus är att det inte luktar hund. Alls. Det gäller bara att hÃ¥lla hundarna rena sÃ¥ luktar det inte hund.Nu är ju mina relativt smÃ¥, men visst hÃ¥rar de… suck..det är bara att ta ett tag med dammsugaren nÃ¥gon gÃ¥ng varje dag. Vi har en dammsugare pÃ¥ varje vÃ¥ning och vi har utvecklat det hela till att dÃ¥ man mÃ¥ste sträcka pÃ¥ benen, sÃ¥ KAN man göra det med en dammsugare i handen…SÃ¥ visst kan man ha en dräglig boendemiljö trots hundar, det gäller bara att bestämma taktik och ras.Jo – när vi är i hundparken och de fÃ¥r andra hundars dreggel pÃ¥ sig sÃ¥ stÃ¥r jag där som en hönsmamma med babywipes och torkar av. Hm.