Vi var på morsdags-bbq igår eftermiddag, hos släktingar till Jeff. Dessa släktingar, jag vet inte riktigt hur de är släkt, möjligtvis är min svärfar kusin med någon i familjen, skulle kunna stå som modell för den stereotypa judiska familjen. Allt är fullständigt kaotiskt, alla pratar högt, hela tiden och helst i munnen på varandra och alla smågrälar konstant, fast på ett ganska trivsamt sätt, om allt och ingenting. Flera släktingar är dessutom äldre och antingen halvt döva eller lätt förvirrade, vilket medförde att saker togs om och om och om igen, antingen för att mormor inte hörde eller för att farmor glömt bort att hon frågat om just precis den saken för fem minuter sedan.
En starkt bidragande orsak till känslan av kaos var två stora hundar, Rocky och Buster som det skreks på en hel del. Jättesnälla, lurviga hundar som älskar att bada. Och badade gjorde de, mest hela tiden. Ner i poolen med ett jätteplask för att hämta söndertuggad boll, upp igen och sedan ett rejält vatten-rusk när de kom upp. Våra ungar var stormförtjusta, om än försiktigt skräckslagna, över Rocky och Buster som var så stora så att två-åringen allt som oftast blev omkulltacklad när de svepte förbi i ett rymningsförsök eller på jakt efter ännu en söndertrasad boll.
Till sist måste erkännas att våra egna juveler stod för alldeles egna, innovativa kaosinslag. Inte till en början; de är alltid litet avvaktande när vi hälsar hos, för dem, okända människor. Det får lätt folk att tycka att de är fantastiskt väluppfostrade och snälla barn, och det är de ju naturligtvis, men de har också andra mindre förtjusande sidor. När de väl morskat upp sig lekte de friskt med modelljärnvägen som definitivt inte var någon leksak, släppte nästan ut tre draködlor som bor i ett stort terrarium och som också hör till familjen, sprang livsfarligt nära poolkanten som inte hade något staket, kastade i ett halvt ton sten i poolen, åt hundmat, och tappade ut okänt antal koppar med saft på golvet (tur att det var i trädgården, lätt att spola av). Bara för att nämna några detaljer.
Maken och jag försökte hålla ordning på ungar, hundar, saftkoppar, och stenar, samtidigt som vi gärna ville prata litet med ett gäng väldigt trevliga, om än högljudda, släktingar som vi inte träffar så ofta.
"That was a fun party," konstaterade fyra-åringen när vi åkte hem. "I'm tired." Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Hoppas ni också hade en bra söndag.
Leave a Reply