Jag ska göra ett tillfälligt inhopp i min gamla värld den här veckan, en värld där jag inte satt min fot på drygt två år, med undantag av disputationen då.
Jag ska träffa kära gamla arbetskompisar från Uppsala, lyssna på föreläsningar, hålla föredrag och delta i seminarier. Och så ska jag äta sena middagar och dricka mycket vin och dela rum med en av mina gamla doktorandkompisar. Det ska bli alldeles fantastiskt roligt!
Men jag ska också gå där bland alla geografer och inse att det är inte min värld längre, inte just nu och kanske aldrig mer igen. Och jag är litet skraj för det. Jag vet inte om jag kommer att snegla sorgset och avundsjukt på alla framgångsrika, etablerade geografer med tjänster och forskningsmedel och 25 artiklar på sina cv:n, eller om jag kommer att sucka befriat och inse att det här är inte för mig längre.
Jag hoppas på det senare. Åtminstone tror jag att jag hoppas på det. Jag hoppas också att jag kommer på vad i all världen som är för mig, när jag ändå håller på.
Men Monica, vad var det här nu dÃ¥, finvädret försvann ju! Kallt och regnigt har det varit nästan hela tiden. Mina gamla kollegor frÃ¥n Uppsala hade med sig linnen och sandaler – gissa om de var grymt besvikna…
Njuuut av dina dagar här i San Francisco! Vi har underbart väder idag! Jag förstår att det måste vara så skönt att få komma hemifrån och vara Dr Ing ett tag (samtidigt som det säkert uppstår andra fudneringar också, som du ju nämner)