Det är en himla tur att jag inte upptäckt bloggvärlden förrän sent i livet, eller rättare sagt, när avhandligen nästan var klar. Hade jag hittat dit för säg tre Ã¥r sedan sÃ¥ hade det inte blivit nÃ¥gon avhandling, det är jag övertygad om. Det krävs sÃ¥ litet, jag behöver inte lämna stolen, inte plocka upp en bok, inte ta pÃ¥ mig skorna, inget sÃ¥nt ansträngande krävs för att fly nÃ¥got spytrÃ¥kigt som jag hÃ¥ller pÃ¥ med. Bara ett snabbt tryck pÃ¥ safarisymbolen, jag förstÃ¥r knappt hur det gick till, och sÃ¥ är jag där igen. Och sÃ¥ tänker jag "bara en till…" och sedan har det helt plötsligt gÃ¥tt en evighet och ungarna ska hämtas frÃ¥n dagis och skolan.
Ingen färdig presentation idag heller alltsÃ¥. Men i morgon sÃ¥…
Ing – ****svettas*** mer Tippex än ngt annat för denna ordblinda Ã¥sna!! Jag tar gärna alla moment av ..hm…hur säger jag …avledningar..men ta INTE ifrÃ¥n mig möjligheten att kolla stavningen… ;P
Hmmm…och sÃ¥ Tippexflaskan förstÃ¥s…
Gamla hederliga skrivmaskiner, det var grejer det. Inga störande kringmoment, bara författaren och ett blankt papper…ahhh…
Säger du det? ;)Jag förbannar den dagen då jag slurfade in på den första bloggen. Nu ska jag bara läsa ett par till innan det är dags att avhandla igen.