Ikväll, efter skrivkursen, hade jag tänkt skriva om hur fantastiskt roligt och inspirerande det är med just skrivkurser. Och det är det väl fortfarande, men ikväll återvände min prestationsångest som befunnit sig på annan ort ett tag med dunder och brak och just nu avskyr jag allt vad skrivkurser och personal essays heter. Jag skulle ha hållit mig till min blogg istället, här trivs jag så bra.
Varför blev det så då? Kanske för att vi pratade så mycket om publicering ikväll, hur man ska få ut sina alster, få dem lästa och gärna dra in litet pengar på det också, när man ändå håller på. Vadå publicering, jag kämpar som fasen med att ens få ihop något läsbart som kan kallas personlig essä, publicering finns inte i min tankevärld. Eller kanske var det för att en av mina klasskamrater, en tant i 70-årsåldern, läste upp sin alldeles svindlande vackra essä och istället för att inspireras så kände jag mig bara usel och medioker. Eller så kanske det bara var en sådan dag, inte vet jag.
Hur som helst, skrivkurser ÄR roliga och det ska jag skriva mer om en annan dag, det och min helt sanslösa prestationsångest. Nu ska jag sova. Imorgon ska jag följa med fyra-åringen på field trip till Santa Monica Aquarium. Om det inte regnar vill säga.
Hej igen!Det är inte jag som är frÃ¥n Närpes, utan min mamma. Jag är fr Sthlm, men tillbringar mina somrar pÃ¥ den Österbottniska stranden…Ngn Louise B känner jag inte, vad jag vet.Närpes är en pyttestad, ja, men ocksÃ¥ en ganska stor kommun.LÃ¥ter härligt med sol och strand!!! Skulle jag gärna ha just nu :-))Hälsningar Annika
Ps Annika, så glömde jag bort att säga att det var kul att du hittat hit!
Hej Annika, jodÃ¥, vi kom iväg till Santa Monica och solen sken över oss sÃ¥ vi kunde till och med gÃ¥ ner till stranden. Jag har tänkt skriva till dig flera gÃ¥nger – du kommer ju frÃ¥n Närpes och jag har en gammal god vän som kommer därifrÃ¥n, Louise B, känner du henne? För visst är Närpes en liten, liten stad?
Hej Ing! Första ggn jag är här på din blogg. Hittade länken hit hos A-M. Det är alltid så roligt att läsa andra USA-svenskars bloggar. Skrivkurs låter nyttigt, och bra! Har själv funderat på att ta just en sådan.Hoppas du kom iväg till Santa Monica idag.Hälsningar Annika utanför Washington DC
Och sÃ¥ glömde jag säga Tack till dig Eva för att du är min ständigt peppande vän. Och till Anne-marie, visst är allt bloggskrivande en otroligt rolig och nyttig skrivträning för alla oss med skakigt skrivsjälvförtroende, man skriver nÃ¥got och sÃ¥ skickar iväg med det utan att sitta och fila och ändra i evigheter. Och sÃ¥ – i bästa fall – instant feedback, vad mer kan man önska?
Det som framför allt gör mig så irriterad är att jag inte kan tillåta mig att vara dålig utan att för den skull deppa ned mig. Jag önskar att jag kunde sluta tänka i termer av bra/dåligt och istället tänka so what om jag är usel på att skriva personliga essäer, jag kan i alla fall bli bättre och ha roligt under tiden. Men som sagt det kan jag inte (åtminstone inte just nu), istället konstaterar jag att det här är jag urdålig på och så vill jag bara ge upp alltihop. Men det kommer väl bättre dagar också, jag är ganska moody av mig när det kommer till skrivande (och en del annat också för den delen).
Jag förstår precis hur du känner. En anledning att jag startade min blogg var att komma över min skrivångest som jag fick på högstadiet när min svensklärare hade favoriter och var väldigt partisk. Tänk vilka spår dåliga lärare kan sätta.
Alltid denna prestationsångest. Varför är man alltid så kritisk till det man själv gör, eller som i ditt fall skriver?? Skulle jag vara lika kritisk och elak med mina vänner, som jag är mot mig själv, så skulle de troligtvis vilja dumpa mig på en bakgård i en gammal, rutten container. Du verkar lida av samma symtom. MEN Ing du skriver fantastiskt bra och din blogg berör. Så tjejen kämpa på med skrivarkursen och upprepa mantrat JAG ÄR BRA; JAG ÄR DUKTIG; JAG HAR REDAN EN TROGEN PUBLIK I EVA.