Här kommer ett blogginlägg i direktsändning, skrivet mitt under brinnande Superbowl. Spänningen är olidlig, ölspel spelas, chicken wings förtärs och reklamsnuttarna avbryter varandra i rask takt. De senare har hittills har varken framkallat gapskratt eller plötslig, ohejdbar konsumtionslusta, vilket väl borde vara det minsta man kan begära med tanke på de enorma summor som företag lägger ned på att få vara med just här, just nu. Men det kanske blir bättre sen. Inga blottade bröst heller, men Prince ska uppträda så småningom så ännu kan vad som helst hända.
För övrigt så står inte alls USA stilla, inte ännu i alla fall. Jag missade första halvtimmen eftersom jag var ute och promenerade med en sovande 2-åring och till skillnad från Expressens reporter kan jag rapportera om flera bilar och en hel del människor ute på gatorna. Faktiskt så var det nästan som en alldeles vanlig litet slö söndagseftermiddag, inte ens i närheten av den svenska Stenmarksfebern på den tiden det begav sig. Men som sagt, det är ju timmar och åter timmar kvar av denna lååångsamma sport så spänningen kanske stiger. En gång, från en säker källa, hörde jag att en genomsnittlig tre-timmars football match innehåller 16 (!!!) minuters effektivt spel. Jag säger bara kricket. Minus tepaus då.
Slut på direktsändningen, nu ska jag gå och äta mer friterad mat och dricka mer öl. Raaaap.
Just den studenten var en typisk ‘jock’ med idrottstipendium och sviktande kunskaper fran highschool och hagrande proffskarriar. Men han hade alltid overraskande svar pa fragor och egensinniga funderingar. Sa en gang fragade jag honom hur han hade tid att tanka sa mycket pa saker.There’s a lot of waiting in baseball, sa han. Poesi, javisst.
Nu blev baseball helt plötsligt nästan poesi. Vackert så.
Efter att jag haft 100 baseballspelare som studenter och alla visste att jag inte begrep ett jota sa bad jag en av dem forklara for mig. Sa da gjorde han det och jag begrep. Dvs han forklarade hur man tanker i olika moment och vad utmaningen ar och hur man far tiden att ga nar man star for sig sjalv och vantar pa att nagot skall handa. Baseball is a game for dreamers.
Men jag tycker det är bra att du greppat baseball, jag tycker nog att det är ungefär lika händelselöst som kricket. Och amerikansk fotboll. Men sport över huvud taget, jag var sporttokig när jag var yngre, nu vet jag inte vad som har hänt. VM-fotboll möjligtvis. Annars gääääsp.
I vart hushall ar det jag som star for den mesta superbowlkunskapen. Dvs jag vet vilken dag det ar. Am fotboll ar det trakigaste jag vet. Tacka vet jag baseball. Min am boyfriend skiter i bada. Kanske jag borde ringa Expressen.