Idag har jag varit till Studio City och hälsat på en stilig gammal dam som heter Leena och som nyligen har gått igenom en dubbel by-pass operation. Leena är en avlägsen släkting till min man, litet oklart på vilket sätt, vi kallar henne helt enkelt för aunt Leena.
Hon mår bra, aunt Leena, fast hon är ganska trött. Vi gick en stillsam promenad runt kvarteret och sedan åt vi lunch som jag hade med mig, paj med rökt kalkon och ost och sallad till. Pajen gjorde jag på en blandning av prästost och västerbottensost och i ren osteufori så tog jag möjligtvis i litet för mycket. Det blev med andra ord en väldigt ostig quiche, men god! Och Leena var nöjd, hon måste börja följa någon slags smaldiet efter operationen, men en vecka till får hon äta vad hon vill har hennes doktor lovat och hon älskar ost.Resterna av pajen skulle hon äta till middag.
Jag tänkte för mig själv när jag satt i bilen på väg dit att det här måste vara den slutgiltiga bekräftelsen på att jag är vuxen. Aldrig förr har jag varit på sjukbesök hos gamla släktingar, inte på det sättet, inte så att jag har lagat lunch och tagit med mig tidningar och gått ut på promenad med någons arm vilande mot min. Dels har jag inte haft så många gamla sjuka släktingar, dels har det liksom inte varit mitt jobb, inte min uppgift. Det har varit något som mina föräldrar har gjort, eller kanske någon moster eller faster; det har alltid funnits en mellangeneration som tagit hand om den äldsta.
Nu består helt plötsligt mellangenerationen av mig. Och jag är så glad att Leena mår bra, jag är rädd om alla tanterna i släkten, de är guld värda. Vi ska gå på promenad runt kvarteret igen nästa vecka, då tar vi två varv.
Hej Monica, vad roligt att du hittade hit!Anne, visst är det knepigt att söka jobb när man inte har nÃ¥gra kontakter – nätverk, vad är det!? Och vilken djungel det är när man väl börjar leta, massor av olika sajter man kan leta pÃ¥, organisationer och företag som man aldrig hört talas om, termer som man inte begriper…men det blir väl bättre eftersom, tröstar jag mig med. Heja oss!!
Hej Ing,tack för kommentaren på min blogg. Kul att finna alla er svenskar här i Kalifornien som delar med sig av ert liv och era funderingar.Monica
Hur går jobbsökandet förresten? Jag är ju också i den situationen, tycker det är en aning knepigt. Hur är din networking har jag fått höra. Hmmm, mitt nätverkande är ju inte på topp direkt när man är ny i en stad och utan historia och kontakter. Men man får känna kämpa på bara.
Jag kände igen det du skrev, den där insikten att plötsligt känna (som du skriver) att nu består plötsligt mellangenerationen av en själv. Det känns väldigt konstigt och väldigt mycket vuxenansvar.