Att döma av reaktionerna som Linda Skugge fått när hon haft fräckheten att amma vid julbordet så är det något av det äckligaste en kvinna kan ägna sig åt och något som kan väcka en anstöt utan dess like.
Varför skulle jag vilja veta, mer precist alltså. Vad exakt är det som väcker sådan anstöt, vad är det som får folk att må så illa?
Är det risken för blottad hud som får folk att vilja kräkas över soppan? I så fall kanske vi ska ha förbud mot alltför vågade urringningar också på finkrogar, allt för att undvika vomerande gäster. Den genomsnittlige kvinnliga gästen blottar förmodligen mer bröst än en mamma som fibblar med filtar och tröjor för att förhindra insyn.
Eller gÃ¥r folk igÃ¥ng pÃ¥ vetskapen om att väl dolt under filten pÃ¥gÃ¥r nÃ¥gonting som nog fÃ¥r anses vara…ja, vad dÃ¥?? Är det perverst pÃ¥ nÃ¥got sätt, för det kanske tankarna till offentligt, och i det här sammanhanget dessutom incestuöst, sex?? I sÃ¥ fall finns det hjälp att fÃ¥, duktiga sexologer kan säkert rätta till er snedvridna syn pÃ¥ sexualitet.
Eller är det i största allmänhet så att kvinnor med bebisar som tar det offentliga rummet i besitting väcker anstöt? Lattemorsorna, föräldralediga kvinor som har tagit över varenda fik i varenda svensk stad och sitter i timmar och dricker kaffe med varm mjölk i, är allas hatobjekt. Vad har de utomhus att göra, nej, hemma ska de hållas, undersökandes dörrmattan tillsammans med sina bebisar i lugn och ro.
Jag har ammat tre ungar i både England och USA, länder vars sexualsyn, sexualmoral och puritanism vi svenskar gärna flinar litet hånfullt åt. ALDRIG har jag blivit tillsagd, tittad snett på eller uppfattat det som att folk tagit illa vid sig. Och aldrig har jag blivit ombedd att sätta mig bakom nån jävla skärm.
Vilket sorgligt släkte vi är!
Nej, jag har inte sett hans program ännu, som den otekniska människa jag är sÃ¥ har det inte riktigt gÃ¥tt upp för mig att jag faktiskt kan se svenska program och lyssna pÃ¥ svensk radio via nätet. Men jag ska. Och mönster, det är ju svÃ¥rt att lÃ¥ta bli att generalisera, men samtidigt sÃ¥ blir det väldigt lätt fel. För varje stereotyp man möter sÃ¥ träffar man en annan som inte alls beter sig som förväntat. När det gäller amerikaner sÃ¥ har svenskar en massa fördomar (som de dessutom gärna delar med sig av för det vet man ju minsann hur amerikaner är…) som visst stämmer pÃ¥ vissa människor men inte alls pÃ¥ mÃ¥nga andra. Hur som helst, om jag rÃ¥kar pÃ¥ en ammande amerikanska som är pÃ¥ väg till Sverige sÃ¥ ska jag varna henne för att i Sverige lider folk av svÃ¥rartade neuroser som gör att det inte klarar av att se en filt under vilken det ligger en käkande bebbe. Sverige Ã¥r 2007, hahahahahahahahaha!!!
Har du sett Fredrik Lindstroms program om Sverige och svenskarna? Jag har inte sett nagot annat av honom, sa jag har inget att jamfora med. Men programmen far mig atminstone att tanka. Och eftersom jag jobbar med diskussioner om kulturskillnader sa har jag tankt ratt mycket. Och det du sager ovan ar superintressant ocksa. Framforallt hur det inte stammer. For visst flinar vi at puritanism, samtidigt som svenskar kan vara extremt kansliga for andra saker. Man forvantar sig monster, men de finns inte. Eller ser inte ut som man tror.