Det är mycket med horor just nu. De lyckliga alltså. De som säljer sex frivilligt, för att de gillar det, för att de tjänar bra med pengar, för att de slipper ta studielån eller för att de tycker att det är i alla fall bättre att "dra pick än att torka skit" (har läst det någonstans men glömt var, ursäkta).
Jag är inte så väl påläst i ämnet, har dessutom bara läst ett kapitel av Petra Östergrens bok än så länge, det som publicerades i DN. Men ändå, hur kan man låta bli att ha en åsikt?
Framför allt så undrar jag varför det är de lyckliga hororna vi ska lyssna på när det gäller samhällets syn på prostitution och huruvida det ska legaliseras? Måste det faktum att Östergren har hittat kvinnor som frivilligt säljer sex, som ibland tycker om att göra det och som tjänar bra med pengar på det innebära att vi (vi, samhället alltså) säger att ja men då kan vi ju inte förbjuda det, det måste vara tillåtet och vi måste underlätta för er att bedriva er verksamhet. Det är ju bara försäljning av en tjänst som vilken som helst och det är bara vår viktorianska sexualmoral och gapiga vänsterradikala feminister som hindrar oss att se det, kära nån så tramsigt och förlegat av oss. You go girls!
Men varför ska just frivilligheten ligga till grund för en legalisering av prostitution? Det finns ju massor av saker som folk vill göra och sälja för att tjäna pengar, men som av olika anledningar är olagliga.
Måste vi inte prata om själva principen, den att kroppar ska kunna köpas och säljas för att tillfredsställa sexuella behov, och vilka konsekvenser den har för massor av kvinnor och barn? Hur kan man prata om legalisering av prostitution utan att också prata om trafficking och all mer eller mindre ofrivillig prostitution? Om vi legaliserar prostitution, ger hororna atp-poäng och klappar torskarna på axeln och säger 'vi förstår vi förstår, det är inte lätt när det pockar på i brallorna', har vi inte då också accepterat principen att det är ok att sälja och köpa kroppar, en princip som för med sig en människohandel med kvinnor och ungar som är helt vansinnigt sjuk och sorglig.
För problemet är ju att det finns inte tillräckligt många lyckliga horor, inte nog många som kan tillfredsställa alla män som av tusen olika anledningar vill, och anser sig ha rätt, att köpa sig ett knull (de männen lär dessutom inte färre om prostitutionen blir helt laglig och på sikt mer socialt accepterad, snarare blir det väl ungefär som att gå och köpa en grillad med bröd). Dessutom verkar de lyckliga hororna vara litet kräsna av sig, de föredrar de fräscha, väldoftande grabbsen som behandlar sina kvinnor med respekt, inte de oduschade, otrevliga gubbarna som inte luktar så gott eller de som tycker sig ha rätt att göra vad de vill med kroppen de just betalat för. De får andra, mindre lyckliga horor ta hand om kanske.
Om prostitution kan man prata mycket, men att anse att det bör legaliseras, eller åtminstone accepteras, därför att en del kvinnor gillar det, eller tycker att det är ett ok sätt att tjäna pengar på och som inte alls känner sig förtryckta (annat än av samhället i allmänhet och vänsterfeminister i synnerhet då) är väl ett helt irrelevant argument för att det ska vara tillåtet. När vi pratar drogpolitik så utgår vi ju inte från latinamerikanska småbönders önskan om att odla cannabis på sin mark istället för majs, eller de glada kokainkidsens vilja att handla knark inför fredagskvällen på Stureplan, då pratar vi sociala och ekonomiska konsekvenser.
Men det kanske är två helt skilda saker?
Leave a Reply