Igår tittade jag på Kenneth Brown på tv. Av en ren händelse, jag skulle egentligen titta på Crash, men Crash fick vänta en stund när Kenneth uppenbarade sig i Tv-rutan.
Det finns inte den minsta gnutta ironi i detta erkännande för jag gillar verkligen Kenneth Brown. Inte nog med att han är söt som en hundvalp; han verkar dessutom så genomtrevlig. Det spelar ingen roll hur jobbiga eller bara allmänt irriterande människor han ska redesigna åt, han är lika trevlig ändå. och söt.
Tänk att få sitt hus (om jag hade ett alltså, jag har aldrig sett ett program där han traskar runt med sina färgkartor i en simpel hyreslägenhet) fixat av honom. Vi skulle ha jättetrevligt, vi skulle gå och leta färger och tygprover och äta lunch och titta på kakel och så skulle vi bestämma att bambugolv blir jättefint i hela huset. Som fröken Sonja säger: "OH, SÅ ROLIGT VI SKA HA"!
Jag har dock förstått att det inte är alldeles ok att tycka om inredning i dessa dagar. Tydligen har konungariket Sverige översvämmats av inredningsprogram och inredningstidningar och 40 plus klimakteriekärringar med för snäva och dyra jeans som bara ägnar sig åt förvaaaaring hela dagarna (sammandrag av Linda Skugges krönikor de senaste månaderna, senast i Expressen 30/9 och nej, det är totalt omöjligt att länka med det här systemet, använd inte squarespace för att blogga!).
Alltså, det enda sättet att ta sig an förvaaaaring eller inredning i största allmänhet med heder och hög coolfaktor i behåll verkar vara att anta ett ironiskt förhållningssätt. Allt för att inte hamna i Kristin Kaspersen-facket.
Men jag bor inte i Sverige och jag läser bara tidningar jag vill läsa; dessutom har jag inte någonting alls emot Kristin Kaspersen. Och om Kenneth Brown skulle vilja ta sig an våra förvaringsbekymmer så skulle jag bli en bättre och gladare människa. Läste en artikel för några dagar sedan, har glömt var, som handlade om att man kan bli stressad och sjuk om man har det stökigt hemma och dessutom är litet känslig av sig.
Jag är inte så känslig men jag kan bli fullständigt galen på alla grejer som ligger framme. Jämt och överallt. Walk-in closets och ett sovrum designat av Kenneth Brown är svaret på mina drömmar om ett bättre och lugnare liv.
Sedan såg vi på Crash. Den var bra.
Leave a Reply