Bingo!

September 26th, 2012 § 0 comments § permalink

 PoshaochJag

Jag gick på bingo i söndags. Det lilla superambitiösa teaterkompaniet Demon Theater höll en fundraiser på Hamburger Mary’s i West Hollywood och det kunde man ju inte gärna missa, så jag tog med mig min man och gick dit.

Det kan ha varit första gången jag gick på bingo och det var en upplevelse. Bingoutroparen Posha ropade ut både siffror och uttryck av typen “Fuck you, you fucking bitches” med samma glöd och glada humör och allt var väldigt gemytligt.

Jag vann ingenting, sedan ingenting och sedan Wham! tog jag hem det sista spelet, det när man skulle fylla alla tre spelplaner. Jag som aldrig någonsin vinner någonting, nu fick jag vråla Bingo!!! och springa fram och tillbaka genom lokalen för att alla skulle kunna kasta deras hopknycklade spelplaner på mig (det går till så på hamburger Mary’s) och sedan fick jag hämta mitt pris och herregud vilken dramatik!

OttilianaochAnna470

Jag vann fyra Bergman-filmer, en dokumentär om Bergman och en mycket omfattande bok om, ja, Bergman då. Michael Moon, som tillsammans med Anna Lerbom driver Demon Theater, förklarade för mig vilken dyrgrip denna bok är och jag, som inte är riktigt lika stor fan av Bergman som Michael är, tänkte att jag nog skulle vilja ge honom boken.

Men sedan tänkte jag att det kanske är en förolämpning att ens tänka tanken ge bort en sådan magnifik bok, och dessutom har nog Michael redan den tänkte jag vidare och det slutade med att jag behöll den.

Hamburger Mary’s, har bingo på onsdagar och söndagar, däremellan mary-aoke, tacobuffé och lite drag- och burlesqueshower. Dessutom stödjer man, i alla fall när man spelar bingo, olika non-profitorganisationer och det känns alltid bra. Och så är maten god!

(Översta bilden bingoutropare Posha och lycklig bingovinnare. Sedan Anna Lerbom som driver Demon Theater t h och skådespelaren Ottiliana Rolandsson som hjälpte till.)

Nu är det slut pÃ¥ det roliga…

May 16th, 2012 § 2 comments § permalink

…eller nej det är det ju inte alls, men nu är det roligare pÃ¥ annat hÃ¥ll. Jag behövde ett nytt arbetsrum helt enkelt. En puss till alla trevliga människor som jag lärt känna här, tack för att ni har läst och för alla kommentarer genom Ã¥ren! Sex Ã¥r, herregud vad snabbt tiden gÃ¥r! Och vad mÃ¥nga utropstecken det blev!

Vi hörs, Ingegerd

Uppdatering, 2013-07-20                                                                                                                                                                                                         Hej hej, jag vet inte riktigt hur det här gick till, men plötsligt ville jag bara tillbaka hit och nu är jag det och det är alldeles fantastiskt trevligt!

 

Konsten att arbeta hemifrÃ¥n…

April 20th, 2012 § 0 comments § permalink

…inbegriper till stor del att kunna ignorera vissa delar av huset…

…till förmÃ¥n för andra, mer väsentliga och potentiellt inkomstbringande delar. Det gÃ¥r ganska bra nuförtiden. Jag jobbar med skygglappar.

So far, so good: Kings vs. Canucks 3-0 (Erik fell asleep on the couch, Alicia couldn’t care less)

April 16th, 2012 § 0 comments § permalink

 

men…det här är ju jag

March 23rd, 2012 § 0 comments § permalink

Jag tittar på sökord som droppat in de senaste dagarna och inser att bättre än så här kan inte mitt liv sammanfattas just nu:

ingegerd landström la - gräva i rabatten - los angeles med barn – bakmjöl - blodtrycksmedicin and 40 Ã¥r - leva pÃ¥ mitt skrivande – allsÃ¥ng – saknar gamla kollegor – hur känns progressiva glasögon - arbetsplats hemma - har en stor hög av stenar i trädgÃ¥rden

Där har ni det: mitt liv i elva sökfraser. Kunde inte säga det bättre själv.

här sitter jag och läser och har det bra

March 22nd, 2012 § 0 comments § permalink

Varje gÃ¥ng jag tittar mig i spegeln tänker jag, “Nämen hej pÃ¥ dej Sten Broman,” men det gör ingenting. Jag är bara sÃ¥ lycklig över mina nya glasögon. Mina progressiva glasögon som jag trodde skulle fÃ¥ mig att känna mig gammal och trött men som gör mig lycklig och gör livet lite lättare och som gör läsning och dator till nÃ¥got okomplicerat och enkelt igen. Mina gamla glasögon var dessutom förfärligt repiga, verkligen pinsamt repade och helt vidriga, och nu bligar jag ut pÃ¥ världen med hela linser och tänker förundrat, “jasÃ¥ var det sÃ¥ här det sÃ¥g ut? SÃ¥ trevligt.”

Lunchrast

March 20th, 2012 § 2 comments § permalink

20120320-123914.jpg
Jag sitter pÃ¥ en parkeringsplats i Temescal Canyon och äter lunch. I bilen. Om en halvtimme öppnar min optiker butiken igen och dÃ¥ ska jag hämta mina nya glasögon. Mina första med progressiva glas. Det känns gammalt, men när jag tog hem dem för att testa tyckte mina barn att jag sÃ¥g “cool” ut. Det blir kanske nÃ¥gon slags tröst i bedrövelsen, jag vet inte. Cool som en gammal veteranbil kan vara cool, hur roligt är det?

Varje gång jag sitter i en bil på en parkeringsplats i en park med vacker utsikt och äter lunch så tänker jag på när jag gjorde samma sak för drygt tjugo år sedan. Då var jag au-pair i en liten stad som hette Lisle, några mil utanför Chicago. Jag såg folk som gjorde det där, satt i bilen i en park och åt lunch, och jag tyckte det var mycket exotiskt, mycket amerikanskt.

Jag gjorde någon gång själv, bara för att pröva hur det kändes, och det kändes bra. Mycket exotiskt, mycket amerikanskt.

Nu gör jag det allt som oftast när jag har bråttom och nu känns det ingenting särskilt längre. Just nu tänker jag mest på att inte kladda ner i bilen eftersom jag sitter i Volten och min man och jag högtidligen har lovat varandra att ingenting utom kaffe och vatten får förtäras i denna vackra och framför allt nya bil ( det var på hans initiativ vi lovade det, jag tyckte var lite väl spartanskt, men ok då. För husfridens skull.).

Jag vet inte hur han håller det där löftet, jag gör det hyfsat ändå måste jag säga. Jag smygäter äpplen, det gör jag, men hittills har jag aldrig lämnat kvar några äppelskrutt, en dålig vana som jag emellanåt utövar i den andra bilen.

Nu luktar det väl tonfisk här förstås, men Jeff kommer inte hem förrän om en dryg vecka så jag klarar mig. Nu, glasögon.

orka

March 16th, 2012 § 0 comments § permalink

Jag minns alldeles bestämt att jag levde ett annat liv en gång. Ett liv som inte involverade lera, rötter, sten i olika storlekar och hundratals plantor som ska ner i jorden. Ett liv där jag inte låg vaken på nätterna med bortdomnade händer och värkande armar, där jag lagade mat till mina barn och städade huset emellanåt. Jag skrev mycket också, det är jag säker på och allt som oftast har jag för mig att jag lämnade huset och gick ut på stadens gator som en alldeles vanlig kvinna.

Men det var dÃ¥ det. Livet nu bestÃ¥r av ett  trädgÃ¥rdsprojekt som aldrig tar slut och nu har dessutom arbetskraften skingrats för vinden: svÃ¥gern har gÃ¥tt vidare till nästa projekt, Jeff har Ã¥kt till Indien och kvar är bara jag som ska “göra klart det sista.”

Det lÃ¥ter ju inte sÃ¥ farligt, eller hur? Att “göra klart det sista” borde väl ta en eftermiddag eller sÃ¥, man bara sopar ihop lite skräp, planterar den sista plantan, Ã¥tervinner plastkrukorna, sÃ¥na grejer.

Men detta sista har hÃ¥llit pÃ¥ i flera dagar nu och fortfarande har jag en stor stenhög och en nästan lika stor hög med ett barkliknande material som kallas “mulch” pÃ¥ min garageuppfart.

Spridda här och där står plantor som ska ner i särskilt oländiga delar av trädgården men jag är för trött för att ta fram den f-bannade pick-axen (hackyxa, vad heter det, jag vet inte) igen. Som jag har hackat denna månad. Och grävt. Mest hackat, i flera veckor har jag känt mig som Karl-Oskar när han vandrade omkring i sten och skit i Korpamoen, med skillnaden att han kunde i alla fall emigrera; jag är redan här.

I was thinking maybe I’ll do some planting tomorrow

March 11th, 2012 § 0 comments § permalink


For next season Max has to learn how to tie his own skates

March 11th, 2012 § 0 comments § permalink